josefiinegustavsson

Allt är bara skit nu, lust att komma bort ett tag.
 Önska att man kunde vara en fågel ibland.
 Men livet är väl till för att man ska orka leva med en massa skit.
Inte vet jag. Men jag vill verkligen inte detta.
 Jag vill slippa allt detta pratandet och gnälandet.
Att alltid veta att man inte kommer orka.
Hur ska jag veta när det börjar på allvar?
Detta har hänt innan och vi har kommit igenom det.
Men orkar jag med detta hela tiden?
Jag vet inte vad jag ska göra, eller vad jag vill.
Just nu vill jag inte göra eller känna något.
Vill bara krypa in i mig själv och vara där förevigt.